Källarstuga och smedja vid Skvaltkvarn
Vid Skvaltkvarnsbacken, intill Enköpingsvägen, ligger en av kommunens mest spännande kulturmiljöer. Här finns en smedja och en källarstuga från 1800-talet som berättar om tiden då vattenkraft drev Aspviks kvarn och hästskjutsar fyllde vägen utanför.
Sidinnehåll
Den gamla landsvägen mellan Stockholm och Bergslagen gick förbi platsen. När det blev kö till kvarnen kunde resenärerna passa på att sko om sina hästar, laga vagnshjul eller få hjälp av smeden – ett minne från den tid då uttrycket "först till kvarn får mala" hade en mycket konkret betydelse.
En smedja med två funktioner
Byggnaden är uppförd i två våningar med vind.
- Den gråstensmurade källarvåningen användes som smedja och hade en öppen eldstad.
- Våningen ovanför var bostad.
Smedjan var en viktig del av livet kring Aspviks kvarn, där både människor och djur behövde service medan de väntade på att säden skulle malas.
Från livlig mötesplats till kulturmiljö
När kvarndriften upphörde omkring 1951 förlorade smedjan sin funktion. Samtidigt tog biltrafiken över, och byggnaderna började förfalla.
Runt år 2000 rustades området upp. Under 2026 har kommunen utrett möjligheten att utveckla området, bland annat genom en möjlig 4H-gård. En teknisk genomgång visar att byggnaderna har stora renoveringsbehov, och under sommaren 2026 planeras bland annat nytt tak och ny slamfärg på smedjan.
Området kring Aspvik
Aspvik 1:4 bestod en gång av elva faluröda byggnader på en sluttning mellan skog, hagmarker och berg.
Från Lillsjön rinner ett vattendrag genom en grävd kanal vidare mot Mälaren. Det var just den höjdskillnaden som gjorde det möjligt att driva kvarnen med vattenkraft.
Aspviks kvarn – över 300 år av historia
Aspviks kvarn finns markerad på kartor redan 1690, men platsen kan ha använts för kvarndrift redan under medeltiden.
Kvarnen drevs av vattnet från Lillsjön och var i bruk fram till omkring 1951.
Efter andra världskriget förändrades verksamheten. Kvarnen blev snickerifabrik och tillverkade bland annat den då moderna möbeln radiogrammofon. År 1971 förstördes byggnaden i en brand.
Det finns olika uppgifter om kvarnhjulets storlek. Enligt olika källor var det mellan nio och tolv meter i diameter.
Så fungerade en skvaltkvarn
En skvaltkvarn är en liten vattenkvarn där ett horisontellt vattenhjul driver kvarnstenen direkt, utan växlar.
Så här gick malningen till:
- Vattnet leddes till vattenhjulet genom en ränna.
- Hjulet satte den övre kvarnstenen i rörelse.
- Säden rann ner mellan kvarnstenarna.
- Avståndet mellan stenarna avgjorde hur fint mjölet blev.
- Det färdiga mjölet samlades i säckar.
Skvaltkvarnar var den vanligaste typen av kvarn fram till början av 1800-talet. Senare ersattes de ofta av större kvarnar med effektivare vattenhjul och turbiner.
En plats med rötter i medeltiden
Platsen har en historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Den första kända kvarnen ska ha byggts av Kung Birger och kan ha varit en skvaltkvarn. När hans bröder Erik och Valdemar – kända från Håtunaleken – tog makten skänkte de kvarnen till nunnorna i Skokloster.
Under århundradena har området haft flera ägare, bland annat klostren i Skokloster och Vadstena. Senare tog adelsfamiljerna von Lantingshausen och af Ugglas över, medan kvarnen vanligtvis drevs av en mjölnare som arrenderade verksamheten.
Även om kvarnen är borta lever historien kvar. Smedjan, Skvaltkvarnsbacken och det rinnande vattnet gör området till en plats där det fortfarande går att föreställa sig hur människor, hästar och vagnar samlades här för att vänta på sin tur vid kvarnen.
