Förening för alla

Vi är stolta över att kunna presentera resultatet av det arbete som ett urval av Upplands-Bro kommuns föreningar har arbetat fram under handledning av företaget Jämställt och Kultur- och fritidskontoret. Under 2021 så har normkritik, mångfald och inkluderingsfrågor varit samtalsämnen och

Beskrivning av projektet- bild från Linn

Text

Länk till pdf:en- den tryckta handboken.

Här nedan finns den kompletta versionen av handboken med föreningarnas tankar och förslag.

Inledning- Projektbeskrivning - handboken och dess bakgrund


Handboken är framtagen efter ett halvårs arbete med normkritik, mångfald och inkluderingsfrågor i projektet “En förening för alla”. Projektet har drivits och finansierats av Upplands-Bro kommun och har utförts av utbildningsföretaget Jämställt.

Projektet har utgått från kommunens mål ”Hållbart liv och hälsa”, samt kultur- och fritidsnämndens mål ”Besökare ska känna sig trygga i samtliga verksamheter” samt ”Alla människor ska vara inkluderade i Upplands Bros kultur- och fritidsliv” med exempelvis målsättningen att aktivitetsgraden ska vara lika hög oberoende av kön och aktivitet.

En inbjudan gick ut under våren 2021 till föreningar i Upplands-Bro kommun att delta i projektet och de föreningar som aktivt deltagit är:


· Bro Idrottsklubb


· Föreningen Upplands-Bro Bålsta basket


· Håbro Idrottsförening


· Kungsängens idrottsförening


· Kungsängens sportklubb


· Tatakai karate


· Tibble Kungsängens bordtennisklubb


· Tibble sjöscoutkår


· Upplands-Bro ryttarförening


· Upplands-Bro simsällskap


Föreningarna har skickat representanter till de utbildningstillfällen och handledningstillfällen som Jämställt har haft.

Föreningsdeltagarna har fått svara på vilka egenskaper de tycker att barn och ungdomar ska utveckla i deras föreningar. Dessa fina ord bildar också en del av målet med detta arbete:

BILD ordmoln

Orden på bilden är: empati, respekt, lyhördhet, ansvar, vänlighet, tålamod, kamratskap, bra självkänsla, självbild, självförtroende, ledarskap, demokrati, samarbete, ödmjukhet, lyssna, gemenskap, initiativtagande, ledarförmåga, inkluderande, självständighet, glädje, medkänsla, omtanke, lagkänsla, rörelseglädje, teamwork, social kompetens och självinsikt.

Deltagarna har fått utbildning i och arbetat med att synliggöra normer och hitta praktiska sätt att arbeta normkritiskt och inkluderande. Utbildningsföretaget Jämställt har genomfört utbildning, handledning och sammanställningen av denna handbok.

Handboken bygger på den utbildning Jämställt har bedrivit och innehåller deltagarnas egna förslag, diskussioner, observationer och kartläggningar. Den innehåller förslag på hur föreningarna kan konkretisera det normkritiska perspektivet och hur det kan genomsyra hela föreningarnas verksamhet. Avsikten är att handboken ska vara till hjälp både för föreningarnas befintliga personal och frivilliga och vid nyrekryteringar och information till exempelvis vårdnadshavare. Handboken ska hjälpa till att få arbetet att leva vidare.

Först kommer texter om vad normkritik är med både teori och begrepp. Den texten kan fungera som en påminnelse för deltagarna eller som en introduktion till personer som inte gått utbildningen med Jämställt. Denna del kan ses som en kort kunskapsgrund att utgå ifrån. Sedan kommer Normkritik i praktiken som innehåller tips till alla som är engagerade i föreningarna, samt specifika tips sorterade under underrubriker.

Handboken är inte en färdig plan, policy eller riktlinje, utan samlar alla tänkbara tips, även sådana som ni inte arbetar med för tillfället. Därför kan handboken bli en bra inspirationskälla även i framtiden!

Ordmoln

Normkritisk teori och begrepp

HBTQ vad är det?

Hbtq är ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter. H:et och b:et handlar om sexuell läggning, alltså vem en person blir kär i eller attraheras av. T:et handlar om hur en person definierar och uttrycker sitt kön (läs mer nedan). Q i hbtq står för queer och kan handla om sexuell läggning, könsidentitet, relationer och sexuell praktik men kan också vara ett kritiskt förhållningssätt till normer kring sexualitet och kön.

Kön och vad är Cis och trans?

I Sverige finns bara två juridiska kön, kvinna och man. Det juridiska könet får vi vid födseln och baseras på könsorganet eller/och kromosomuppsättning, men det betyder inte att alla människor känner sig bekväma med denna uppdelning eller passar in i uppdelningen. Det finns många olika kromosomvariationer och det finns variationer kring könsorgan. Alla som föds får ändå ett juridiskt kön utifrån vad som läkare och/eller vårdnadshavare tycker passar bäst (om könet är oklart). En person som identifierar sig som sitt biologiska kön, har en kropp som stämmer överens med bilden av det könet och enligt folkbokföringen är registrerad som det könet kallas för cisperson.

Cisbegreppet har uppkommit som ett motsatsord till transperson för att kunna synliggöra orättvisor och maktskillnader utifrån cisnormen. En transperson är ett samlingsbegrepp för personer där något inte stämmer överens med den gängse bilden av kön. Det kan var någon som är född med snippa men vars könsidentitet är pojke eller någon som varken är pojke/man eller flicka/kvinna. Ens egen könsidentitet är det bara en själv som kan veta och den behöver inte ha något att göra med ens juridiska eller biologiska kön. I diskrimineringslagen används begreppet ”könsöverskridande identitet eller uttryck” när det handlar om exempelvis transpersoner. Cis och trans har ingenting med sexuell läggning att göra utan cispersoner och transpersoner kan ha vilken sexuell läggning som helst.

Vad är Genus?

Normer och föreställningar kring kön i vårt samhälle gör att de två juridiska könen man och kvinna förväntas ha olika egenskaper och positioner. Det är de förväntade egenskaper som kopplas till könet som kallas för genus – som också kan kallas för det sociala könet. Genus ska inte blandas ihop med könsidentitet eftersom genus bara fokuserar på förväntningar hur en ska vara, göra eller tycka om utifrån kön. Könsidentitet handlar istället om vilket kön en faktiskt är. Genus, alltså förväntningarna utifrån kön, förändras ständigt över tid och var i världen vi befinner oss.

Indelningen av människor i kön är något som sker på varje nivå, allt från första mötet på BB med nyfödd bebis till arbetsintervjun. Människor har lätt att se världen i kategorier, i grupper. Denna sortering blir problematisk när människor i sin kontakt med andra utgår ifrån de stereotyper sorteringen skapar. Kön är det absolut största sorteringsinstrument, men människor sorterar även efter exempelvis hudfärg, ålder eller kroppsstorlek. Att inte veta vilket kön en människa tillhör kan väcka folks nyfikenhet. Många vill sortera in människan i rätt fack och börjar undra när en människa är svårplacerad. Det kan leda till problem och vara kränkande för exempelvis transpersoner och det begränsar genom att människor får olika förväntningar och olika bemötande.

Socialiseringen till kvinna eller man påbörjas redan vid födseln och pågår sedan hela livet. Det finns forskning som visar att redan under den första timmen av ens liv blir barn bemötta på olika sätt beroende på vilket könsorgan de har. De blir sedan bekräftade och får positiv respons om de uppför sig på det sätt som stämmer överens med förväntningarna på deras biologiska kön. När någon däremot bryter mot dessa genusnormer blir de straffade på olika sätt. Denna process gör att många människor omedvetet följer strukturen. Det går att uttrycka sig som att människor föds med ett könsorgan och blir med ett genus. Detta betyder inte att alla som har biologiskt kvinnokön har ett kvinnligt genus och vice versa. Men det finns en tydlig norm som berättar för folk vad som förväntas av kvinnor och män och dessa normer gör att det är enklare att följa normen än att bryta mot den. Forskning visar även att normer kopplade till kön skapar många kränkningar i exempelvis skolan och föreningslivet. De förväntningar som finns på kvinnor och män är något som de flesta måste förhålla sig till. När någon bryter mot normer kopplade till kön riskerar personen att ifrågasättas eller bestraffas.

Kön kan alltså beskrivas utifrån biologiskt, mentalt eller juridiskt. Genus är istället de egenskaper aktiviteter, kläder och liknande som kopplas till könen. Om någon har ett kvinnligt kön förväntas den ha ett kvinnligt genus och om någon har ett manligt kön förväntas den ha ett manligt genus. Vad som anses som kvinnligt eller manligt genus är högst föränderligt och ser olika ut både historiskt och geografiskt. Kvinnligt genus kan även kallas för femininitet och manligt genus kan kallas för maskulinitet. I begreppet femininitet och maskulinitet finns det olika grader. Det går att vara mer eller mindre feminin och mer eller mindre maskulin.

Genusbegreppet innefattar även ett maktperspektiv. Det betyder att könen inte bara tillskrivs olika genus och på så sätt hålls isär utan också att om att det som förknippas med maskulinitet värderas högre än det som traditionellt förknippat med femininitet.

Varför värderas maskulint och feminint olika? – Maskulinitet som norm

Egenskaper och aktiviteter kopplade till manlighet har alltså oftast högre status i samhället. I ett historiskt perspektiv är det inte så länge sedan män enligt lagen och i offentliga sammanhang faktiskt värderades högre än kvinnor. Att vi idag inte ser kvinnor som underlägsna män rent juridiskt betyder tyvärr inte att könen värderas lika. Det finns en eftersläntrande föreställning kring manligt och kvinnligt som ligger djupt förankrat i oss och dessa föreställningar är oftast helt omedvetna och oreflekterade.

Mannen och manlighet är fortfarande norm och kvinnan och kvinnligheten står som motsatsen. Detta kan vi se på många olika sätt i vårt samhälle. Exempelvis har vi så kallade olika mans- och kvinnoyrken i Sverige. Eller att pojkar och flickor väljer olika intressen eller sporter. Men det handlar alltså inte bara om en uppdelning utan det finns även en värdering av yrkena eller aktiviteterna. Oftast har de manliga aktiviteterna högre status än de kvinnliga och det finns exempelvis mer pengar att tjäna i de yrken som domineras av män och ofta satsas det exempelvis mer på pojklag.

Män och det som anses som manligt ses ofta som självklart och blir en del av normen. Vi pratar exempelvis om fotboll och damfotboll.

Denna ojämlika värdering som finns kvar är inte bara problematisk för kvinnor, utan i hög grad även för män. Denna värdering gör att det är svårare för pojkar/män att göra aktiviteter som traditionellt förknippas med kvinnor/flickor och ta till sig av traditionellt kvinnliga egenskaper eftersom de då förlorar i status. Det är lättare för en flicka i trean att spela fotboll än vad det är för en pojke i samma klass att dansa balett eller ägna sig åt ridsport. Att vara en pojkflicka är något positivt, men det finns inte ens något uttryck för det omvända. En förolämpning mot en man kan vara att likställas med en kvinna, som i uttrycket “du kör som en kärring” eller ”du kastar som en tjej”, men att förolämpa en kvinna genom att säga “du kör som en gubbe” eller ”du kastar som en kille” går inte.

Vad innebär Heteronormen?

Heteronormen handlar om allt det som bidrar till att heterosexualitet framstår som det bästa och självklara sättet att leva.

Heteronormen gör inte bara så att heterosexuella relationer värderas högst utan förstärker även uppdelningen mellan kvinnor och män genom att det finns en förväntad kärleksrelation mellan flickor och pojkar och kvinnor och män. Det ses som det självklara. Den förväntade kärleksrelationen mellan flickor och pojkar gör det svårt att vara vänner med motsatta könet.

Att två barn av olika kön som umgås med varandra kan få kommentarer om att de är kära i varandra eller att de kanske kommer gifta sig när de blir äldre förstärker uppdelningen mellan könen och gör det svårare att utveckla vänskapsrelationer mellan könen

Heteronormen är förklaringen till att pojkar och män som bryter normer kring manlighet ofta får höra nedsättande kommentarer kopplade till just homosexualitet. Det finns fortfarande föräldrar som tydligt uppmanar sina pojkar till att inte välja kläder, lekar eller fritidsaktiviteter som är kopplade till femininitet för att de är rädda att deras pojkar annars ska bli eller uppfattas som homosexuella. Heteronormen förstärker alltså den värdering som gör manligheten till norm. Ett vanligt skällsord är “Jävla bög” och används ofta när pojkar bryter normen för manlighet.

Vad är Vithetsnormen och hur fungerar rasism i vardagen?

Vithetsnormen utgår från att vit hudfärg är det normala i samhället. Vita människor får fördelar och utsätt inte för rasism.

Institutionell/strukturell rasism sker oftast på ett omedvetet plan och beror på normer och föreställningar om olika grupper utifrån hudfärg eller härkomst. Vi skapar dessa normer genom olika medier, uppfostran, kultur och dagligt språkbruk där det skapas en falsk och fördomsfull bild av ”de andra”.

Rasismen påverkar minoriteters möjligheter på exempelvis arbetsmarknaden, i skolsystemet, i föreningslivet, rättssystemet och på bostadsmarknaden.

Strukturell/institutionell rasism existerar vare sig om personer i strukturerna vet om att deras beteenden är rasistiska eller inte.

Synlig och individuell rasism handlar om individuella handlingar mot underordnade grupper och individer. Det är viktigt att bekämpa alla former av rasism och här handlar det mycket om kunskap.

Normer kring kroppar och funktionalitet

Det finns en stark norm i samhället kring hur kroppar ska fungera och se ut. Detta blir ett stort hinder för människor med normbrytande funktionalitet, dvs personer med funktionsnedsättningar (fysiska eller psykiska). Barn och ungdomar med funktionsnedsättningar rör sig mindre i jämförelse. Ohälsa är nästan tio gånger vanligare bland personer med funktionsnedsättning jämfört med befolkningen i övrigt

Personer med autism rör sig minst, personer med fysiska funktionshinder lite mer och med utvecklingsstörning ännu lite mer. Orsaker till varför det är så här kan handla om:

  • Sjukdomar, skador, trötthet eller mediciner
  • Kravet på prestation är för högt – aktiviteten är inte anpassad
  • Osäkerhet, låg tilltro till den egna förmågan
  • Brist på motivation
  • Rädsla för diskriminering

Det finns forskning som visar att barn med normbrytande funktionalitet som deltar i idrottsutövning känner sig exkluderade, utpekade, förlöjligade och blir retade. Därför är familjen, vännerna, assistenter, lärare och tränares kunskapsnivå och stöd helt avgörande för om man vågar anmäla sig till en idrottsförening eller inte.

Forskningen visar att lärarna/tränarna ofta känner sig oförberedda och upplever att de saknar kunskap, erfarenhet och utbildning för att undervisa barn med normbrytande funktionalitet.

Många av de här barnen upplever till exempel stora grupper som ett hinder. Mindre grupper gör det också lättare att anpassa aktiviteten och ha en variation med olika nivåer, så att alla kan känna sig delaktiga. Mycket av den pedagogik som gynnar de här barnen gynnar också alla andra barn” - Lars Kristén, lektor på Högskolan i Halmstad.

Normer påverkar oss

Ett barn eller en ungdoms kön, sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck, funktionalitet, religion, etnicitet eller föräldrars ekonomi borde inte avgöra vilket bemötande hen får eller vilka rättigheter och möjligheter hen har i föreningen. Tyvärr så visar forskning att det spelar stor roll. Att bli diskriminerad eller att bli bemött på ett icke inkluderande sätt påverkar hälsan, prestationen och ungdomars självbild. Därför är det väldigt viktigt att synliggöra de normer som finns i föreningarna som gör att vissa barn och ungdomar exkluderas. Där är normkritiken ett viktigt redskap.

Normkritik vad är det?

Normkritik handlar om att ifrågasätta normer som begränsar människors handlingsutrymme och som gör att vi värderar människor olika. Normkritik handlar inte om att ta bort alla normer. Bra normer behövs i samhället för att det ska fungera, det handlar snarare om att synliggöra de normer som faktiskt kränker, diskriminerar och värderar. Att helt enkelt ta ett helhetsgrepp kring normer och diskutera vilka normer vi vill ha och vilka normer som vi ska jobba bort. Exempel på normer som påverkar oss negativt är kroppsideal, normer kring hur en kvinna eller en man ska vara, normer kring sexualitet eller hudfärg.

Albert Einstein sa en gång för länge sen att “Det är en skam att vi lever i en tid då det är lättare att spränga en atom än en norm”. Och där har han fortfarande rätt. Att arbeta normkritiskt är ett långsiktigt arbete som först handlar om att synliggöra normer, vilket kan vara svårt eftersom normer ofta är osynliga tills någon bryter mot dem.

Vem är Johan?

Normen i Sverige idag skulle kunna gestaltas i den fiktiva personen “Johan”. Namnet Johan är valt eftersom det finns fler Johan som är VD för börsnoterade företag än vad det finns kvinnor. Johan är en vit heterosexuell medelålders cis-man utan några funktionsnedsättningar och som har det gott ställt ekonomiskt. Johan är inte religiös men firar svenska kristna högtider och äter gärna kött. Det finns egentligen ganska få Johan i Sverige idag men ändå är det han som syns och som resten av befolkningen jämförs mot. Johan har själv inte blivit diskriminerad och det finns en risk att han därför inte ser diskriminering som sker mot andra. Normkritik handlar därför om att se sig själv och i vilka situationer som en själv är Johan - alltså har privilegier och makt. Att helt enkelt kunna vända sig om och se sin egen maktposition eller att kunna få andra att vända sig om. Normkritiken handlar inte om att kritisera Johan, utan de normer som gör att andra människor blir diskriminerade eller kränkta.

Normkritik handlar om att synliggöra normerna och inte peka ut de som bryter mot dem. Att fokusera på Johans maktposition istället för att det är synd om normbrytare är en normkritisk metod. Tidigare har det ofta varit fokus på tolerans. Tolerans utgår från normen och förstärker uppdelningen i “vi och dom". Det gör att bara normen har makt att tolerera och acceptera. Det är sällan som någon säger “Det är helt okej att du är heterosexuell” eftersom heterosexualitet ses som så självklart att det inte behöver okejas eller tolereras. Normkritiken utmanar istället själva problemet. Det normkritiska perspektivet innebär alltså att problematisera de normer som gör att alla människor inte uppfattas som eller känner sig lika mycket värda. Det handlar om att ifrågasätta begränsande normer.

Den som tillhör normen får fördelar genom att inte behöva bli ifrågasatt, att inte behöva förklara sig och bli självklart accepterad. Det kan vara som att en kan passera obemärkt men samtidigt ha möjlighet att synas och ta plats när en själv vill det. Här är det viktigt att förstå att de flesta tillhör någon norm och alltså får fördelar i vissa situationer. Någon kanske aldrig har blivit utsatt för sexism men däremot rasism. En annan kanske aldrig har behövt oroa sig för pengar men är utsatt för diskriminering utifrån funktionsnedsättning. Det betyder att vi alla måste vända oss om ibland, kunna backa och inse våra privilegier och inte hamna i försvar när någon påpekar vår maktposition.

“Jag tycker inte att det gör ont på mig att sparka dig på smalbenet. En av oss får ändå ont. Vilket är mest rimligt, att du vänjer dig vid att jag sparkar dig eller att jag slutar sparka?”

När det gäller fysisk smärta så förstår vi att en person kan få ont även om det inte var avsikten hos den som råkar skada. På samma sätt borde vi se det när någon påpekar att hen känner sig sårad eller kränkt över något som någon har sagt eller gjort. Ord gör också ont och på samma sätt kan det vara så att vi inte menade att göra illa, men att handlingen ändå skapar smärta och därför bör vi kunna backa och be om ursäkt. Säger någon aj så släpp och be om ursäkt, säger någon att det där kränker mig så släpp prestigen och be om ursäkt.

Normkritik mot kränkningar och trakasserier

Normkritik är viktigt att arbeta med när det gäller kränkningar och trakasserier. De allra flesta kränkningar och mobbningssituationer handlar om normer på olika sätt. De skällsord som används vittnar nämligen om vilka normer som råder. Hora, bög, cp, fetto eller dampunge är alla skällsord som pekar ut normen; normer kring sexualitet för kvinnor, att du ska vara heterosexuell, att du inte ska ha någon funktionsnedsättning eller vara överviktig. Att som ungdom få kunskap kring normer och hur de skapar ojämlikhet och kränkningar ger dem redskap att ifrågasätta och kunna se strukturer. Det skapar självkänsla eftersom barnen kan förstå att det inte handlar om de själva utan om normer i samhället som faktiskt går att förändra. Kunskap kring normkritik gör också att barn och ungdomar förstår varför vissa ord används som skällsord och problemet med detta. Det fungerar sällan att bara ha en nolltolerans mot kränkande ord. Barn och ungdomar behöver förstå på djupet istället för att bara följa en regel.

Normjakt och normkreativitet

Normkritik i praktiken handlar först om att spana efter normer och se vilka normer som finns i den egna verksamheten och hos en själv.


Ett tips är att göra en normjakt där några från föreningen spanar efter normer och undersöker verksamheten utifrån exempelvis dessa frågeställningar:



Hur märks den här normen hos oss?



När förutsätts eller förväntas alla vara enligt den normen? T.ex. när förutsätts alla vara heterosexuella? Eller när förutsätts alla vara cispersoner? Eller när förutsätts alla vara utan funktionsnedsättningar? Eller när förutsätts alla har råd med något?



När lyfts normen som något självklart?



När osynliggörs de som inte följer normen?


Här kommer några exempel på normer som finns i samhället och kan finnas i föreningen:

  • Mansnormen

Mansnormen utgår från att mannen är norm, att det som är förknippat med män värderas högre och att män får fördelar (diskrimineringsgrunden kön)

  • Cisnormen/tvåkönsnormen

Cisnormen utgår från att det endast finns två kön, kvinna och man, samt att alla människor sedan födseln tillhör ett av dessa två kön. Om en person sammanfaller med cisnormen kallas den för cisperson. Motsatsen till cisperson är transperson.

(Diskrimineringsgrunden är könsöverskridande identitet eller uttryck)

  • Vithetsnormen

Vithetsnormen utgår från att vit hudfärg är det normala i samhället. Vita människor får fördelar i samhället. (Diskrimineringsgrunden etnicitet)

  • Icke-troende-normen/kristendomsnormen

Det finns en stark norm i Sverige som handlar om att inte tro på gud men att följa kristna högtider och värderingar. (diskrimineringsgrunden religion)

  • Funktionsnormen

Funktionsnormen handlar om föreställningar om funktionalitet och friskhet och förutsätter att alla har samma funktionsförmåga. De som bryter mot funktionsnormen ses som avvikande.

(Diskrimineringsgrunden ‘funktionsnedsättning’, samt regleras av så kallad bristande tillgänglighet).

  • Heteronormen

Heteronormen utgår från att heterosexualitet är det normala och eftersträvansvärda. Annan sexualitet ses som avvikande. (Diskrimineringsgrunden sexualitet). Heteronormen gör också att vi förväntas vilja leva i en heterosexuell tvåsamhet.

  • Åldersnormen

Åldernormen utgår från att en viss ålder är den bästa och att människor som tillhör denna ålder får fördelar.

  • Medelklassnormen

Medeklassnormen utgår från medelklassen livsvillkor. Det kan handla om tillgångar så som pengar, bostad men även utbildning och kulturellt kapital. (Finns inte med i diskrimineringslagen men är en stark norm)

För att sedan förändra normerna behöver vi vara kreativa. Normkreativitet kan därför beskrivas som själva görandet, där vi ger varandra fler möjligheter och skapar nya inkluderande normer. Det är även viktigt att ta reda på vilka fördomar som en själv har med sig och försöka sluta att agera utifrån dem. Att vi har fördomar är inget konstigt, vi matas med fördomar hela tiden, men det är en sak att ha dem och en annan sak att bemöta folk utifrån dem. För att kunna göra det måste vi först förstå vilka fördomar vi har. Vi gör många misstag och det måste självklart vara okej. Om vi faktiskt tar chansen och lär oss av våra och andras misstag blir vi mer professionella. Normkritiken handlar om att bjuda på sina misstag och vara generös mot andra som gör misstag, vi lär oss av varandra. Vi bör helt enkelt se misstagen som möjligheter!

Normer i föreningarna

I arbetet med föreningarna kom det fram att det i föreningarna bland annat finns dessa normer som kan skapa exkludering och problem.

  • Kultur - vi är mest vita.
  • Förväntan att köpa utrustning.
  • När ledare ska ha ”könade” (olika) kläder.
  • Ekonomin kan begränsa.
  • Könsnormen tvingar barn att ”välja lag efter kön” rätt tidigt.
  • Funktionsnedsättningar är kanske inte så välrepresenterade hos oss pga. kunskap om olika funktionsvariationer.
  • Idrott kostar mycket, vilket kan utestänga vissa barn.
  • Pengar.
  • Pengar till cuper.
  • Tajta ridbrallor och gulliga rosa fluff på grimmorna.
  • Funktionsnedsättning som är mer psykisk ex Adhd.
  • Att vinster är viktigare än att ha kul!
  • Kultur.
  • Uppdelning i kön.
  • Förväntningar över att ha dyrt material.
  • Svårt att få in barn från olika etnisk bakgrund.
  • Det är bra att vara lång.
  • Man väldigt tidigt dömer vem som är duktig och har rätt förutsättning för att bli proffs.
  • Bil/körkort för att kunna komma.
  • Förväntan på friluftsvana, kan sätta hinder för barn med invandrade föräldrar.
  • Olika förväntningar på olika barn baserat på kön, ålder, agerande mm.
  • Engagerade föräldrar ett krav.
  • Vi har de begränsande normer som vi tar med oss som ledare och deltagare. Det viktiga är att vi försöker vara bra medmänniskor generellt, det är inte en föreningsspecifik fråga egentligen.
  • Äldre lag prioriteras ekonomiskt och framgång är viktigare än glädjen.
  • Språk - svårt att vara tillgängliga på flera språk.
  • Vi har alldeles för få olika etniciteter och det kan vara begränsande.
  • Förutfattade meningar om vilka som kan bli bra.
  • Kungsängen "mot" Bro. (Kungsängen uppmålas alltid som bättre. Även från kommunen.)
  • Att ridning klassas som en tjejsport.
  • Ekonomiska förutsättningar är olika.
  • Homogen funktionärsgrupp. "Brist" mångfald och igenkänning för (nya) medlemmar. Upplevs kanske som inte för alla.
  • Åldersindelning.
  • Fysiskt utseende, tjock, smal, lång, kort.
  • Vid tävling så spelar vikt stor roll då vi tävlar i fullkontakt (karate) men på träning kör alla mot alla. Man får hålla igen eller mata på beroende på motståndare.
  • Vuxnas roll och om misstagens möjligheter

Det finns olika sätt att förhålla sig till de ”misstag” en ständigt gör när det handlar om normer. Ibland kan vissa känna att normkritik ger dem dåligt samvete och skuldkänslor eftersom kunskapen om normkritik innebär att fler av ens egna misstag uppdagas. Vuxna kan bli stressade och arga på grund av känslan att andra tycker de gör fel, att de inte känner sig tillräckligt bra och kanske också över att de nu uppfattar att de har ytterligare ett ”måste” i sin redan så omfattande arbetssituation. Ibland upplevs normkritiken som ett minfält och många blir rädda för att göra fel. Välj istället att se det som en intressant utvecklingsmöjlighet, som något som kommer underlätta relationen med barn och ungdomar och förbättra arbetsmiljön.

Även när det gäller barn och ungdomars lärande visar forskning att misstag är en viktig del. Barn och ungdomarna behöver känna att det går att göra misstag för att den ska lära sig ännu mer. Därför är det viktigt att skapa ett klimat för barn och ungdomar där det är okej att göra misstag och därmed är det även bra att vuxna i föreningarna erkänner och bjuder på sina misstag.

Det finns inte något perfekt bemötande av barn och ungdomar, det utvecklas hela tiden. De val som vuxna gör påverkas omedvetet av normer och detta påverkar hur barn och ungdomar bemöts. I det dagliga arbetet kommer vuxna i föreningarna med all säkerhet göra ”fel”. Men dessa misstag kan bli möjligheter genom att bredda sin egen “normbubbla”, att fortsätta sitt lärande och bredda sin bild av vilka barn och ungdomarna ”är”. Det krävs dock ett generöst arbetsklimat där misstag kan tas tillvara. Vi vuxna behöver dela med oss av våra misstag för att lära oss av varandra. Framförallt behöver vi kollegor som kan säga till oss när vi råkat göra ett misstag eller en kränkning utan att vi själva tänkte på det. Det handlar inte om att skuldbelägga varandra utan om att gemensamt kunna utvecklas. Därför kan det vara bra att komma överens om hur ni ger feedback så att ingen känner sig påhoppad.

Modell för hur vi måste bli medvetna om vad vi saknar kunskap kring för att kunna utvecklas. Vi behöver arbeta aktivt med normkritik för att det ska bli en del av vårt vardagliga arbete.

Bild- kunskapstrappan

Vems är ansvaret och faran med exotisering

Misstag är som sagt något som vi lär oss av, men vi kan undvika en hel del misstag om vi har med oss några viktiga perspektiv från början. Det är bra att utgå ifrån att det är vi vuxna som ska ha ett normkritiskt perspektiv och det är vi som har ansvaret för inkludering, värdering och de normkritiska perspektiven. Det innebär exempelvis att vi inte ska anklaga barn och ungdomar för att vara ojämställda, ta för mycket eller för lite plats, eller ha uttalade experiment där barn och ungdomars värderingar eller eventuella stereotypa förhållningssätt granskas. Att vi som vuxna kan göra kartläggningar kring hur barn och ungdomar bemöter varandra, vilka som får talutrymme och vilka normer som styr är en sak - men skulden är aldrig barnens och de bör därför inte involveras i denna typ av kartläggningar. Däremot så kan vi använda oss av resultaten för att förändra våra egna förhållningssätt och vårt arbete för att få ett mer inkluderande klimat.

Ett vanligt misstag är att vi råkar exotisera människor som bryter mot normen. Det är när normbrytare framställs som exotiska, spännande eller som inspiration, istället för som självklara i vår värld av olikheter. Exotisering är en del av toleranspedagogiken och en form av objektifiering där syftet är att ge betraktaren nya infallsvinklar, perspektiv eller i värsta fall vara avskräckande. Exotisering är väldigt vanligt och kan handla om allt ifrån att ha temaveckor med afrikansk mat, ha kartböcker med stereotypa bilder på folkgrupper eller att en familj med homosexuella föräldrar bjuds in att berätta om sin familj. Det är vanligt att FN-dagen används för att prata om "andra" kulturer istället för att prata om barnkonventionen och mänskliga rättigheter i stort. En annan form av exotisering är så kallad "inspirationsporr" vilket innebär att exempelvis personer med normbrytande funktionalitet används som inspirationsobjekt. Att inspireras av andra människor är självklart en bra sak men när normavvikare används som inspiration enbart för att de bryter mot normen brukar det ofta handla om att andra ska få perspektiv och känna att "jag har det i alla fall inte som den personen" eller "wow, kan hen så kan jag". Men hur upplevs detta om en är den personen som någon är glad att den slipper vara? Problemet med inspirationsporr är just att det blir objektifierande, där vissa människor används för syftet att ge andra människor en känsla av att de har det eller är bättre. Representation är dock viktigt men det handlar om att människor med olika erfarenheter ska finnas med på ett självklart och jämlikt sätt.

Normkritik i praktiken

Det finns många sätt att arbeta med normkritik i föreningar. Stort som smått. Oavsett hur arbetet organiseras, planeras, utförs och utvärderas finns det en sak som återkommer i forskningen: kontinuitet och integrering. Normkritik ska finnas med kontinuerligt och ska integreras i föreningarnas vardag. För att förbättra möjligheterna att på riktigt vara en inkluderande förening behöver det genomsyra vardagen. Hela detta kapitel tar upp olika sätt att arbeta med normkritik i praktiken.

Det går att arbeta uttalat och outtalat med normkritik. I föreningarna är det personalen som har ansvaret för exempelvis träningar, träffar, arbetsmiljön och värdegrunden. Det är vi vuxna som har problemet. Det är vi vuxna som råkar exkludera, exotisera, ha stereotypa exempel, fördela ordet ojämnt eller på andra sätt råka göra så att föreningarna är bäst anpassad för normen. Därför är det viktigt att det är vi vuxna som ska äga frågan och arbetet med normkritik. Det innebär att mycket av det normkritiska arbetet kan göras outtalat och därmed även bli mer självklart för alla. Det innebär att vi inte poängterar det normkritiska eller gör en grej av det, utan att det bara finns där som en självklarhet i föreningarnas vardag och att barnen kanske inte ens märker det. Det finns självklart även poänger med att arbeta uttalat. Då kan vi ge barn och ungdomar kunskap och verktyg för normkritiska perspektiv och de kan hjälpa oss att utveckla föreningarna än mer.

Normkritik för yngre barn

När det gäller yngre barn i det extra viktigt att inte förstärka skillnader mellan exempelvis flickor och pojkar eller råka förstärka vithetsnormer eftersom barn och ungdomar i dessa åldrar fortfarande kan ha en friare syn på normer. För yngre barn finns det därför en poäng med att framförallt tänka på den vuxnes roll, normkritiskt bemötande, och att exempelvis träningarna är normkreativa. I de lägre åldrarna blir det nödvändigt att normkreativitet kommer med som något självklart och inte lyfts fram som ett nytt eller annorlunda. Normkritik kan till stora delar prägla föreningarna på ett osynligt sätt och outtalat sätt. Det är den vuxna som tänker och agerar utifrån normkritik, men barnen behöver inte få höra resonemang om olika förväntningar på pojkar och flickor, att heterosexualitet är norm eller att det finns starka normer kring hur kroppar ska se ut. Vi ska helt enkelt inte lära ut normer som vi vill förändra eftersom vi då kan råka förstärka dem. När barn och ungdomar börjar fundera kring normer och upplever orättvisor är det dock viktigt att de får prata om det och att de får kunskap om detta så att inte föreställningar cementeras och begränsar dem.

Mikrohandlingar

Ett sätt att arbeta praktiskt med normkritik är att fundera kring mikrohandlingar. Tänk på alla de situationer som kan uppstå under en föreningsaktivitet och allt det som ledare gör under ett sådant tillfälle. Tänk om flera av dessa stunder och handlingar kunde bidra till att skapa bättre förutsättningar för en inkluderande verksamhet. Att hälsa på barn och ungdomar, ge instruktioner, peppa, att diskutera och samtala, att fördela ordet, att hjälpa barn och ungdomar som inte förstår, att lösa konflikter, att hålla ordning, att trösta, att lägga märke till barn och ungdomar, att kommentera någons utseende, att ge egna exempel, är alla saker som kan tillhöra det vardagliga arbetet i en förening och kan göras mer eller mindre normkritiskt. Att tänka igenom dessa situationer och vara öppen för att lära sig av sina misstag kan leda till en mängd nya normkreativa mikrohandlingar. Överallt i föreningen genereras kunskap, inte bara på exempelvis träningar. ”Barn gör som vi gör, inte som vi säger” - är en devis som gäller barn och ungdomar oavsett ålder. Att barn och ungdomar får höra språkliga vändningar och uppleva liknande normkritiska bemötanden i flera situationer gör att möjligheterna ökar för förändrade perspektiv och en känsla av att vara inkluderad i föreningarnas sammanhang.

För att lyckas med detta inkluderande, vardagliga bemötande och beteende behöver hela föreningen bli medvetna om normer. Annars finns en risk att de vardagshandlingar som görs inte är medvetna och professionella, utan istället baserade på den norm som personen själv befinner sig i.

  •  

Bemötande ur ett normkritiskt perspektiv

Hur vuxna bemöter barn och ungdomar påverkar deras handlingsutrymme på olika sätt. Det är i bemötandet och samspelet som normer förstärks eller omförhandlas. Som ansvarig vuxen i föreningen har du möjlighet att förändra normer och öppna upp handlingsutrymme för barn och ungdomar. Normkritiska perspektiv i bemötande handlar om hur vi är gentemot varandra. Hur vi hälsar, vilket kroppsspråk vi har, vilka ord vi använder till vem och allt annat som händer i mötet mellan oss människor.

Det kan även handla om vad vi belönar eller bestraffar. När någon bryter mot normen kan detta bestraffas genom ex. höjda ögonbryn, skratt, kommentarer, eller nedsättande ord. När någon följer normen så passerar det ofta obemärkt eller så ges det positiv respons i form av leenden, bejakande kommentarer eller uppskattning på annat sätt. När någon bryter mot normen kan det skenbart bemötas positivt genom kommentarer som ”men oj, jaha, har du sådana kläder på dig? Vad fint och annorlunda.”, men undertonen är ändå att det är något som avviker. Det är detta som kallas ett toleransperspektiv, det normavvikande tolereras men placeras fortfarande utanför normen. Ett normkritiskt bemötande handlar därför mycket om att börja fundera över sina reaktioner som ofta är styrda av våra egna oreflekterade normativa uppfattningar. Normkritiskt bemötande handlar om att bli medveten om sitt bemötande och förändra det som behöver förändras. Det handlar om att vara inkluderande i sitt bemötande och se allas olikheter som självklara. Hur vi med vår kropp, våra ord och våra kommentarer kan öppna upp för fler möjligheter.

En normkritisk förening behöver granska planeringen och uppläggen av exempelvis träningar eller träffar. Alla tillfällen då vi planerar och gör upplägg kan vinna på normkritiska perspektiv. För om vi tänker som vi alltid har tänkt, då kommer vi att göra som vi alltid har gjort, och då kommer det att bli som det alltid har varit. Och tyvärr så visar forskningen att många barn och ungdomar känner sig exkluderade. Därför behöver vi fortsätta att tänka nytt så att det kan bli en förening för alla. Normkritiken är en ständig utveckling.

Normkritiskt bemötande innebär också att inkludera fler i föreningens verksamhet – att bredda rekryteringen. Alla barn och ungdomar ska kunna uppleva att föreningen är till för dem oavsett deras funktionsförmåga, bakgrund, erfarenheter och identitet. Det kan handla om att exempelvis träningar är tillgängliga (kan anpassas) för alla.

Föreningarnas sammanhållning och kultur skapas även vid aktiviteter utanför det reguljära schemat. Det kan handla om firande av högtider, fester, resor och olika traditioner. Dessa aktiviteter kan skapa en stark sammanhållning. Tyvärr kan de också skapa utanförskap genom att bara vara anpassade för normen eller bygga på förutfattade meningar om barn och ungdomar. Dessutom är det vanligt att barn och ungdomars olika bakgrund osynliggörs eller exotiseras. Det är därför viktigt att alla aktiviteter planeras med ett normkritiskt perspektiv.

Fallgropar – Normkritiskt bemötande

Det är viktigt att inte utgå ifrån ordet likabehandling på ett ordagrant sätt. Att behandla alla likadant är inte inkluderande eller rättvist. Tänk om alla fick samma mat oavsett allergier. Istället handlar det förstås om att ge alla barn och ungdomar liknande möjligheter utifrån deras olikheter.

  • Det är lätt att råka överkompensera när vi vill inkludera. Att exempelvis överdrivet uppmärksamma något normbrytande som ett barn gör och därmed råka göra det till något som inte är självklart inför de andra barnen. På samma sätt är det lätt att råka exotisera istället för att inkludera. Det är givetvis viktigt att stödja en ungdom som tagit mod till sig och öppet vågar bryta normer, men samtidigt kanske andra barn och ungdomar ser det som självklart tills en vuxen kommer och med sitt stöd gör det tydligt att det inte alls ses som självklart.
  • Att i sin planering råka exkludera barn och ungdomar på grund av att en utgår ifrån normen är en vanlig fallgrop.

Allmänna tips – Normkritiskt bemötande

Tänk på att vara inkluderande i ditt bemötande. Ett sätt kan vara att tänka att allt finns representerat hos den/de du pratar med.

  • Tänk på hur du hälsar på folk i föreningarna och kanske ändra på det för att ska nya möjligheter. Vem ger jag ryggdunkar? Vem lägger jag handen på? Vem håller jag avstånd till? Alla barn och ungdomar kan behöva få tillgång till närhet och uppmuntran.
  • Var uppmärksam i din vardag och undersök föreningarna. Vilka svordomar och taskiga kommentarer hör du exempelvis i omklädningsrummen?
  • Reagera alltid! Du som vuxen har ett ansvar att alltid reagera och säga ifrån när du hör eller ser att personer bemöts illa.
  • Förutsätt alltid att den du talar om finns i rummet, det hjälper dig att prata på ett inkluderande sätt och undviker att hamna i "vi" och "dom".
  • Låt alla komma till tals. Ett jämt fördelat talutrymme är av största vikt och ett tecken på att du som vuxen tycker att alla är lika intressanta.
  • Tänk igenom vilka exempel, ord och uttryck du använder men även vad du inte säger och inte gör.
  • Tänk på vad och vem du bekräftar och berömmer? Förstärker du normen eller öppnar du upp för fler sätt att vara?
Tänk igenom ifall du har negativa förväntningar på barn och ungdomar och hur du istället kan ge dem nya möjligheter.

Ett tips när träning/träffar planeras är att ställa sig dessa frågor:

  • Vem ges möjlighet att lära och hur kan lärandet utmana normer?
  • För vem anpassas aktiviteten och hur?
  • Hur delas barn och ungdomar in i grupper?
  • Är jag en normkritisk förebild? Vem ges möjlighet att delta och på vilket sätt?
  • Vilka normer bidrar aktiviteten till att bredda/utmana?
  • Vilka normativa föreställningar kan aktiviteten råka förstärka?

Föreningarnas tips och förslag - Bemötande:

  • Vi ska inkludera barnen/ungdomarna mera genom att skapa ett ungdomsråd som ska ha representanter i styrelsen så att det kan bli en mer direkt kontakt in vad de verkligen vill samt att ge dem olika uppgifter som de kan tycka vara roliga (ordna med aktiviteter utanför idrotten, kanske någon klubbresa, någon delaktighet i något klubbevenemang mm.).
  • Vi kan tillsätta en arbetsgrupp.
  • Se över omklädningsrum och toaletter.
  • Stående punkt på möten.
  • Visioner: stor bredd av medlemmar från alla samhällsgrupper som bättre speglar samhället i stort. Alla som gillar häst ska naturligtvis kunna vara med och känna sig välkomna.
  • Återkommande ”påminnelser”, antingen med ”temadagar” eller som inslag i verksamhetsaktiviteter.
  • Rollspel där man får prova olika roller i situationer där normer utmanas. Jag tycker man kan skapa ett batteri av rollspelssituationer som vi kan dela mellan föreningarna.
  • Vi som gått kursen kan vara förebilder och påminna andra vuxna i föreningen om hur vi föregå med gott exempel och med enkla medel vara mer inkluderande än tidigare.
  • Vi kan använda handboken aktivt.
  • Vi kan kartlägga vår egen förening med hjälp av de unga och se vad de tycker vi behöver jobba med.
  • Tänka sig för!
  • Att arbeta aktivt med värdegrund.
  • Låta alla får vara som dom är!
  • Leva värdegrunden, gå igenom med de aktiva en gång om året.
  • Utbilda ledare och tränare i bemötande.
  • Utgå från människan, inget annat
  • Utbilda ledarna.
  • gemensamma och tydliga policys för ledare och spelare och föräldrar som följs upp.
  • Kanske göra lika som i tex världsfotbollen? Knäböja för BLM inför matcher.
  • Tänj inte på gränserna, ett stort ansvar ligger på ledarna.
  • Språkkulturen är viktig.
  • Lek blandat med allvar för både killar o tjejer.
  • Olika tuffhet i olika sporter.
  • Tänka på hur och när vi blandar kille/tjej och inte, blanda oftare i leken.
  • Kolla in vad normbollen är – bra aktivitet att starta träningar med?
  • Omklädningsrumssnacket måste stävjas?
  • Jobba på med värdegrundsarbetet.
  • Inte dela in barngrupperna för tidigt efter kön.
  • Utbilda, öka medvetenheten.
  • Det börjar med ledarna.
  • Anpassa efter deras behov.
  • Blanda könen i aktiviteter.
  • Göra aktiviteter vid sidan av huvudaktiviteten.
  • Uppmuntra alla.
  • Utbilda ledarna.
  • Man kan boosta barn och unga när de visar upp de typiska feminina beteenden.
  • Om man har en policy, visa den på en anslagstavla så alla kan se.
  • Små saker i det man säger.
  • Utbilda alla ledare i hbtqi - så detta blir en ”icke fråga”. Hos oss ska alla vara välkomna.
  • Plocka bort ”killar” & ”tjejer” ur sitt välkomnande, tilltalar ”ungdomar”.
  • Använda namn eller lagets namn istället för "tjejer" eller "killar" vid tillrop på planen.
  • Acceptans och respekt till alla.
  • Blandade träningsgrupper.
  • Våga fråga mer.
  • Försöka få in och se från flera perspektiv.
  • Utstråla mera glädje och positivet så att det sprids lättare en bra stämning.
  • Jobba med att få fler aktiva inom föreningsarbetet för att få med så många olika synsätt som det går och att de då som gör mycket kanske kan få mindre att göra när man blir flera.
  • Att försöka att vara ännu mer neutrala som möjligt i sin framtoning
  • Att vara noga med vilka termer man använder.
  • Se över och anpassa stadgar o regler som vi har i föreningen.

Kränkningar och trakasserier ur ett normkritiskt perspektiv

Kränkande behandling innebär att en persons värdighet kränks. Har kränkningen samband med någon av diskrimineringsgrunderna kallas det trakasserier.

Trakasserier är ”Ett uppträdande som kränker någons värdighet och har samband med diskrimineringsgrund.” Exempelvis: Kommentarer, frågor, generaliseringar om grupper, skämt som är kopplat till kön, sexuell läggning, etnicitet mm och som känns obehagligt. OBS: Intention spelar ingen roll, det är den utsatta som definierar sin känsla. Även om någon menat väl eller bara velat skämta så kan det alltså vara trakasserier eftersom den som utsatts för det upplevde det så.

Sexuella trakasserier är ”Ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.” Exempelvis: Sexuella skämt, kommentarer, frågor, beröringar, skickade bilder, gester som är obehagliga. Även här spelar intention spelar ingen roll, den utsatta definierar. #metoo har synliggjort sexuella trakasserier och lyft fram vikten av att reagera mot dessa.

För att bli fälld för trakasserier eller sexuella trakasserier krävs det dock att det antingen är så pass grovt att alla bör veta att det kommer upplevas som trakasserier eller att personen blivit tillsagd, men ändå upprepat kränkningen. Ledningen i verksamheten som får kännedom om kränkningar och/trakasserier har skyldighet att se till att dessa inte upprepas, annars kan ledningen/verksamheten bli skadeståndsskyldig.

Våldets kontinuitet. Våld kan ta sig många olika uttryck, både fysiskt, verbalt och psykiskt. Forskning visar att grövre övergrepp sällan sker utan att det först har skapats ett klimat där lindrigare övergrepp tillåts. Se bilden nedan. Det innebär att det går att förebygga grövre trakasserier och övergrepp genom att alltid reagerar även gentemot de lindrigare formerna som skämt, blickar, skojbråk och liknande. Alla har ett ansvar för att främja ett bra klimat på föreningarna där vi aktivt motarbetar trakasserier och kränkningar. I och med #metoo har vi fått läsa om många arbetsplatser där tystnadskulturer växt fram och övergrepp har normaliserats eller accepterats som ett nödvändigt ont. Det är först när dessa omständigheter lyfts från sin bubbla till allmän beslkådan som det blir uppenbart hur fel och upprörande detta är. Det är ett tydligt exempel på hur processen kan se ut när vi inte reagerar i tid.

  •  

Fallgropar – Kränkningar, trakasserier och härskartekniker

Bortförklara inte en kränkning eller trakasserier. Den utsatte har rätt till sin egen upplevelse. Lyssna och bekräfta. Utred och återkoppla.
  • Använd inte härskartekniker såsom ironi, förlöjligande eller osynliggörande för att lugna ner eller få tyst på barn och ungdomar/kollegor.

Allmänna tips - Kränkningar, trakasserier och härskartekniker

  • Reagera alltid! Du som vuxen har ett ansvar att alltid reagera och säga ifrån när du hör eller ser kränkningar. Ett barn eller ungdom som utsätts för kränkningar där vuxna inte reagerar utsätts för en dubbel kränkning.
  • Att ha högt i tak är inte detsamma som att acceptera att personer eller grupper kränks. Agera alltid. Säg ifrån! Tänk på att du sätter normen!
  • Det är viktigt att inte hamna i försvar om någon påpekar att du har kränkt någon utan att istället backa och exempelvis följa nedanstående reaktionsschema:
  1. 1. Backa: "Förlåt"
    2. Förklara: "Jag ville inte få dig att känna så...."
    3. Tankepaus: "Jag ska fundera på det här och vill prata om det med dig igen."
    4. Återkoppla: "Jag har insett att jag gjorde fel, jag ska inte göra så igen." Eller: "Jag har insett att jag behöver kunna göra så här, men finns det något sätt att göra det utan att få dig att må dåligt?"
  • Följ rutinerna på föreningen. Lyssna och bekräfta. Utred och återkoppla. Ta hjälp av kollegor/styrelse vid behov.

Föreningarnas tips och förslag - Kränkningar, trakasserier och jargonger:


  • En tanke är att inrätta en ”värdegrundsombudsman” som alla känner till. En person att vända sig till om du ser eller upplever något kränkande eller diskriminerande men inte vill /vågar säga ifrån till den som gör det (kan ju vara ens tränare). Viktigt att det finns en mottagare som kan ta emot såna saker och att det kanske också ska vara möjligt att vara anonym?
  • Inbyggt i vår sport (kampsport) finns det en respekt för såväl andra människor som för våra tränare och ledare. Eventuella jargonger och annat oönskat beteende styrs rätt mycket från tränare som vanligen också är högre graderade och därmed åtnjuter den respekt som medföljer en högre grad. Vi upplever att de attityder som finns i vår klubb är av det positiva slaget.
  • Se till att det är högt i tak i föreningen, att den som ser eller upplever något vågar säga ifrån.
  • Det är ständig process. Vad man kan säga och inte ändras ju med åren. Man få försöka utvecklas och lära sig. Kunskap.
  • Tydligt ledarskap om vad som gäller här. Utan att på något sätt använda sig av ”piska och morot”.
  • Ta fram en policy så alla vet vad som gäller i denna förening.
  • Om någon inte ”sköter sig” - då måste ledaren på ett tidigt stadie prata med berörd person och kanske även med vårdnadshavarna.
  • Här måste det byggas upp hos ledarna/tränarna att de går in och säger/visar att det är fel tidigt och lyfta olika saker som inträffar ibland i gruppen eller om det kan vara extra känsligt på sidan av.
  • Försöka lyfta och prata mer om positiva saker. Detta märkte jag när jag var med i en Facebook grupp som tog upp mycket negativt så blev jag mer negativ och kändes jättekonstigt när jag satt i jobb bilen med min chef som var glad och positiv så kände jag att jag drog ner stämningen. Gick ur Facebook gruppen och blev mer smittad istället av chefens positiva inställning och det kändes direkt som det blev gladare diskussioner i bilen.
  • Det är oftast mycket lättare att klaga och trycka ner. Borde vara lättare att säga positiva saker och hjälpas åt.
  • Att visa filmer kring rasism/hur vi pratar och ha en diskussion kring dem. Finns massor av aspekter av detta och vi har alla fördomar och språkbruk som vi kan förbättra i olika sammanhang.
  • Vi behöver jobba för att ha så högt i tak som möjligt för att man ska kunna säga till direkt och göra medlemmarna starka i det. Att våga utmana gör att folk tänker till och kanske tänker om till nästa gång. Enda vägen är nog att prata om problemet och erbjuda ett alternativt språk. Som alternativt språk menar jag ett mer ”professionellt” språk. Ett språk som vi ska använda under utbildningar och under träning och match.
  • Förklara att vi behöver varandra och vi vill göra varandra bättre och då behöver vi ett positivt språk som inte sårar någon eller får någon att känna sig mindre värd.
  • Viktiga delar är också att skapa förståelse för hur den inte tillhör normen upplever jargong etc, att det är mottagarens upplevelse som är det viktigaste istället för ”sändarens” rätt att få fortsätta använda vissa ”tillmälen” och begrepp. Det är väldigt svårt för den som tillhör normen att förstå hur det är att känna sig avvikande, lätt att tycka ”varför tar hen åt sig”, ”jag menade inget illa”, ”jag/man har alltid sagt så”, ”det var bara ett skämt”.
  • Att prata om det är viktigt, vara överens inom gruppen var gränsen går. Var tydlig med barnen om att de kan säga till när något händer som de inte tycker är ok. Här kan vuxna och äldre ungdomar vara förebilder och föregå med gott exempel.
  • Scoutlagen innehåller 7 delar varav en är ”En scout visar hänsyn och är en god kamrat.” Scoutlagen är något som vi lär ut till alla scouter och jobbar med på olika sätt. Ibland kan det ju bli så att vissa delar behöver gås igenom ytterligare pga förekommen anledning.
  • Tala om det i förväg. Utbildning ledare. ALLA ha uppdrag att reagera på ALLA, ledare, styrelse, aktiva o föräldrar. Mycket är att våga (ibland vara lite obekväm).
  • Att prata om det är viktigt, vara överens inom gruppen var gränsen går. Var tydlig med barnen om att de kan säga till när något händer som de inte tycker är ok. Här kan vuxna och äldre ungdomar vara förebilder och föregå med gott exempel.
  • Vi tror man kan förebygga med exempel. Händer det så tar man tag i det, vilket brukar vara jobbigt för de inblandade. Händer det igen kopplar man in föräldrarna. Händer det igen så får man inte vara med i verksamheten.
  • Rollspel tycker jag är jättebra för ungdomar (och vuxna). Man får en roll som är långt från man är i vanliga fall och får en förståelse för hur det känns att vara underläge i olika situationer där kränkning förekommer.
  • Att ta in en föreläser kring detta är en sak för att kunna skapa medvetenhet hos alla, ledarträffar och även föräldrar till barn, alla medlemmar.
  • En tydlig värdegrund viktigt och något alla måste jobba utefter och vara lyhörda och fånga snabbt om det sker negativt språkbruk och ta det direkt innan det sprids vidare.
  • Vi är en väldigt blandad förening med medlemmar jämt fördelade över olika bakgrund, kön och olika ekonomiska förutsättningar. Vi är ända från start noga med att alla skall behandlas väl och med respekt. Vi har nolltolerans och om det dyker upp problem så tas det om hand omgående.
  • Om det hade funnits lite mer tid/utrymme så kanske man skulle ta sådana här typ av väldigt viktiga frågor och arbeta tillsammans med i lagen i nån typ av ”studiecirklar” som återkommer med jämna intervall. Kanske ha en stående punkt 1 gång i månaden med olika varianter. Vi har ju ”clinics” där vi pratat om kost, träning, skadeförebyggande, m.m. så den formen kan man ju också använda.
  • Tänka sig för!
  • Ledarna måste säga ifrån, nolltolerans.
  • Leva värdegrunden, gå igenom med de aktiva en gång om året.
  • Agera på en gång.
  • Som ledare sätta nivån och inte tolerera kränkningar.
  • Sätta upp spelregler inom varje lag.
  • Utbilda ledarna.
  • Uttrycka sig könsneutralt, så länge inte situationen kräver något annat.
  • Se alla som unika personer.
  • Likadan klädsel.
  • Gemensamma och tydliga policys för ledare och spelare och föräldrar som följs upp.
  • Tänj inte på gränserna, ett stort ansvar ligger på ledarna.
  • Språkkulturen är viktig.
  • Omklädningsrumssnacket måste stävjas.
  • Jobba på med värdegrundsarbetet.
  • Vara bland unga och föregå med gått exempel.
  • Utbilda, öka medvetenheten.
  • Det börjar med ledarna.
  • ALLTID ingripa när det är macho- eller maskulina giftiga beteenden. Inte låtsas som det inte hänt. Det måste stoppas tidigt
  • Uppmuntra alla.
  • Avbryta skojbråk.
  • Man kan boosta barn och unga när de visar upp de typiska feminina beteendena.
  • Ha öppen dialog, fler ledare av det motsatta könet, visa upp förebilder.
  •  

Miljö och material ur ett normkritiskt perspektiv

Föreningarnas fysiska miljö är med och skapar möjligheter eller hinder för barn och ungdomar. Det är därför viktigt att granska den fysiska miljön hos föreningarna. Det handlar bland annat om tillgänglighet, att ha en förening för alla och en miljö som skapar de bästa förutsättningarna. Den fysiska miljön påverkar både vårt intryck av föreningarna och våra handlingar i föreningarna. Exempelvis kan en långsmal korridor utan hinder uppmana till sprintlopp, medan sittmöbler och dämpad akustik uppmanar till lugn. Genom att göra val kring den fysiska miljön kan inkluderande situationer snabbt uppstå eftersom miljön möjliggör detta. Motsvarande gäller om den fysiska miljön exkluderar, då kan det innebära ett stort hinder för likabehandlingsarbetet. Med ett normkritiskt perspektiv på fysisk miljö inser vi att barn och ungdomar har olika funktionsvariationer och att föreningarna behöver anpassas utifrån dessa olikheter.

Föreningarna fick göra en självskattning utifrån hur tillgänglig de tycker att deras förening är gällande funktionalitet:

BILD

I föreningarna används olika sorters material, mycket är kopplat till föreningens aktiviteter men det kan också finnas bilder, broschyrer och det skrivs texter på exempelvis webbplatser. Det delas också ut blanketter, skrivs planer, utvecklas stödmaterial och mallar. Allt detta stödjer ledarna på olika sätt i det dagliga arbetet. Men materialen kan också innehålla normativa beskrivningar av människor utifrån exempelvis kön, sexualitet, religion eller funktionsförmåga.

I föreningarnas material kan det finnas en skev representation eller så saknas personer som bryter mot rådande normer helt. Om vi ständigt matas av samma sorts bilder, texter och information eller bara utvecklar mallar och stödmaterial för barn och ungdomar som passar in i traditionella normer så påverkar det oss i hur vi tänker kring vad som är normalt och vad som är avvikande. Detta påverkar även vår syn på vilka som förknippas med status, makt och underordning. Detta kan exkludera många barn och ungdomars erfarenheter och levnadsförhållanden och påverkar dessutom barn och ungdomars självkänsla. Om vi vill bredda rekryteringen till föreningarna så är det viktigt att se till så att det finns en mångfald i exempelvis broschyrer eller bilder på webbplatsen.

Det är därför viktigt att synliggöra vilka normer som genomsyrar de material föreningarna använder sig av. Ofta har vi inte ens lagt märke till att de är normativa, vi är så vana att världen beskrivs på ett visst sätt eller att vissa egenskaper förväntas eller efterfrågas. För att kunna synliggöra normerna hjälper det att göra en kartläggning av de material som används.

Fallgropar – Miljö och material

När den fysiska miljön undersöks är det lätt att råka peka ut normbrytare, skuldbelägga eller lägga ansvaret på det enskilda barnet eller ungdomen. Ett normkritiskt perspektiv handlar om att synliggöra normen och problematisera den, exempelvis utifrån frågan: ”Vem är den här platsen på föreningen anpassad för?”.

  • Det är inte särskilt normkritiskt att låta barn och ungdomar få testa att exempelvis vara blinda i föreningarna. Detta blir lätt en underhållning som dessutom inte alls motsvarar upplevelsen av att leva med synnedsättning. Det förstärker normen om funktionalitet och inkluderar inte funktionsvariationer. Det är normen som ska granskas inte det som ses som normbrytande.
  • Om ett material är direkt kränkande bör det inte användas på något sätt. Inte ens som ett underlag för kritisk granskning. Om exempelvis ett material är rasistiskt kan varje användning av det bli en rasistisk kränkning och förstärka känslan av utanförskap hos vissa barn och ungdomar. Detta gäller alltså även om det rasistiska materialet ska användas för att motverka rasism.
  • Det är lätt att utgå från sig själv när vi skapar/använder material för barn och ungdomarna.
  • Den vanligaste fallgropen när det gäller kommunikation är att det som kommuniceras antingen utgår från normen eller har en mottagare som förväntas vara normen. I och med detta så osynliggörs många erfarenheter och identiteter.
  • En annan fallgrop handlar om att när vi försöker vara inkluderande blir det att det istället exotisera eller att normavvikare pekas ut som något särskilt.
  • En fallgrop är att vi lär ut normer som barn och ungdomarna ännu inte känner till. När det gäller yngre barn och ungdomar så är därför de vuxnas förhållningsätt viktigare än att barn och ungdomarna är med och granskar material.

Allmänna tips – Miljö och material

Granska miljön på en plats med frågan: Vem är den här platsen på föreningarna anpassad för?

  • Kom på konkreta exempel. Analysera exempelvis utifrån dessa frågor:
  • Vad finns det för begränsande norm på platsen? Tänk både funktionalitet, men också normer kring kön, status, sexualitet osv.
  • Vem tror ni trivs här och varför?
  • Vad finns på väggarna?
  • Hur kommer en dit?
  • Finns det vuxna där?
  • Är det lugnt/stökigt?
  • Ha könsneutrala toaletter (kanske t.o.m. endast sittoaletter).
  • Se över eventuella omklädningsrum och duschrum. Se till att alla kan känna sig bekväma och trygga där. Det bör finnas möjligheter för könsneutralt omklädningsrum eller individuellt omklädningsrum.
  • Reflektera gärna om hur de olika lokalerna och rummen ser ut och vad de sänder för signaler. Finns det en skillnad beroende på vilka som oftast är där eller vilka som arbetar där? Finns det könsstereotypa lokaler?
  • Finns det platser för vila, för rörelse, för lugna samtal, för kreativitet osv?

Föreningarnas tips och förslag – Miljö och material utifrån normer kring funktionalitet

  • Anpassa lokalerna så att de blir tillgängliga för alla, tex cafeterian och omklädningsrummen (tex för rullstol/ enskilt ombyte oavsett anledning mm). Utbildningsmaterial/affischer. Tips på samarbetet med någon förening som kommit längre än oss = mentorskap.
  • Mindre grupper.
  • Öka kunskapen hos ledarna.
  • Söka finansiering för att kunna öppna upp tillgängligheten.
  • Kommunutbildning om NFP och idrott.
  • Fler ledare, hjälpledare.
  • Bygg bort enkla hinder.
  • Utgå inte från dig själv.
  • Lära ledare om NFP.
  • Öka förståelsen.
  • Korta teoripass.
  • Ledare behöver veta om NPFNOLLTOLERANS ”himla med ögonen”.
  • Komma åt till hallen.
  • Tillgång till olika rum/utrymmen.
  • Kunna skärma av.
  • Aktiviteter på sidan om.
  • Anpassar aktiviteten efter utövarna.
  • Undvika väntan och köer.
  • Idrott utan krav.
  • Undersöka vilka ekonomiska möjligheter har kommunen att stötta i tillgänglighetsfrågor?

Föreningarnas tips och förslag – Miljö och material utifrån hbtqi

  • Erbjuda flexomklädningsrum.
  • Visa flaggan.
  • Inreda några mindre rum för ombyte.
  • Könlösa omklädningsrum, numrerade istället för kvinna/mansymbol.
  • Regnbågsflagga vid turneringar mm.

Föreningarnas tips och förslag – Miljö och material övrigt

  • När det är dags att byta ut våra ”rollups” i hallen eller annonserar efter nya spelare, tänker vi lite extra på vilka bilder som presenterar klubben.
  • Tänka på hur vi utrycker oss i ord, i material, inbjudningar mm, så alla känner sig välkomna.
  • Val av föreningskläder - neutrala eller i alla fall för alla, möjligtvis tex rosa för killar.

Representation och breddad rekrytering

För att skapa en inkluderande förening är det viktigt att se över representationen i föreningen. Vilka är medlemmar? Vilka är föreningsrepresentanter, tränare, ledning, styrelse osv? Se över om det finns en mångfald av personer med olika bakgrund. För att locka till sig en större mångfald kan ni exempelvis:

  • Se till så att det finns en mångfald i exempelvis broschyrer eller bilder på webbplatsen för att kunna locka fler olikheter och bredda er rekrytering.
  • Samtala om rekrytering inom föreningen och arbeta för att personal- och ledargruppen speglar olika bakgrunder och erfarenheter.
  • Vid nyanställningar och rekryteringar kan det vara bra att ha ett uttalat mål om att hitta personer med normkritisk kompetens eller liknande. Ta upp ert arbete med normkritiska perspektiv i annonser och vid exempelvis anställningsintervjuer för att locka fler kompetenta personer.

Representation är viktigt men det handlar inte om att enskilda individer ska komma och skapa mångfald och normkritik. För att få ökad representation är det framförallt föreningen som ska anpassas så att den lockar fler personer med olika sorters erfarenheter och kompetenser.

Föreningarnas tips- representation och breddad rekrytering

  • Gå ut med marknadsföring till olika bostadsområden.
  • Vissa sporter är dyra, svårt att rekrytera från alla socioekonomiska grupper.
  • Ha en föreningsmässa, där föreningar kan presentera sin verksamhet.
  • Vissa sporter redan kända i alla länder o har en grund för mångfald.
  • Rekrytera brett, tex på skolor, event, och digitalt.
  • Få alla att känna sig hemma.
  • Sparks är bra.
  • Uppsökande verksamhet i skolor.
  • Marknadsföra sig i alla områden.
  • Få med någon, då sprids det till andra.
  • Rekrytera ungdomar i alla områden.
  • Sänka avgifterna - sänka arvoden för ledarna.
  • Öppna hus utan krav.
  • Försöka rekrytera mer "blandade" ledare.
  • Skapa kravlösa kringaktiviteter som bjuder in till nya möten.
  • Rekrytera ledare som förebilder (kvinnliga i manligt dominerad förening) samt manligt i kvinnliga föreningar.
  • Om man har landslag för båda könen, visa unga detta.
  • Förebilder, unga tjejer som ledare.
  • Vi måste hitta andra sätt att nå ut till utövare och föräldrar med en mer riktad inbjudan/reklam, ordna en bättre gruppstruktur så att de snabbt kan komma in i en grupp som de känner passar dem, ordna kringaktiviteter så att man kommer in snabbare i gruppen. Ha fler och större variation bland ledarna som är bra på att visa sitt engagemang så att det blir snabbt trivsamt för alla.
  • Vi behöver utbilda och nå vårdnadshavare och bjuda in dem att delta. Det gäller oavsett om det beror på att personen själv inte varit aktiv inom den idrott som barnen deltar i eller om bakgrunden i ett utomnordiskt land gör att kunskapen om ideell föreningsverksamhet är låg.
  • Hjälp med rekrytering tex genom att samordna att föreningar kan komma ut till skolor. Upprepa den här typen av utbildningar med jämna mellanrum.
  • Vi kan på ett tydligare sätt informera om det ekonomiska stöd som finns att få samt om möjligheterna att låna material inför hajker, läger och andra aktiviteter. Vi behöver bli bättre på att dela med oss mellan avdelningarna vad vi gör på möten, hajker och läger för att de yngre scouterna ska få se vad de har att se fram emot. Det kan upplevas att det är lite hemlighetsstämplat vad de äldsta scouterna gör och grupperna under ser ofta därför inte vad de har att se fram emot och finner inte inspiration till att fortsätta.
  • Vi skulle behöva bli bättre på ”ledarvård” i form av ledar-häng, kanske en grillkväll eller en helg-segling med bara ledare där man kombinerar kunskapsutbyte med umgänge och chill. Vi behöver inspirera varandra, alla gör olika saker på sina möten, kanske kan vi dela med oss och finna ny inspiration till nya aktiviteter eller metoder för att nå fram till alla scouter.
  • Vi ska köra igång ett ”ungdomsråd” som ska bestå av ungdomar som ska suga upp nya idéer bland de unga medlemmarna och på sikt försöka få igång detta med andra föreningar/idrotter för att kunna få olika infallsvinklar och förnya ledarskapet på sikt. Jaga in sponsorer till dessa satsningar.
  • Öka rekryteringen genom kontakt med skolor och mer aktivt via medlemmars vänner.
  • ”Kompisträningar” (”ta med en kompis och få en vattenflaska”). Att synas i samhället.
  • Visa upp klubben i samband med olika evenemang i kommunen.
  • Vi behöver nå flickorna tidigt och gärna i samarbete med skolorna. Då kan vi nå flickor med annan bakgrund än nordisk.
  • Leta människor som vill engagera sig i klubben. Planera träningsdagar och tider ihop med andra idrotter, så man inte lägger träningstider på samma dag/tid för samma åldersgrupper, då barnen ofta har fler än en idrott.
  • Samarbeta med skolor och fritidsgårdar.
  • Se till att vara inkluderade i alla vår kommunikation
  • Vi använder mycket sociala medier och anslag på skolor runtom för att fånga in intresset.
  • Satsa på att ha både kvinnliga och manliga ledare.
  • Vi kan ha manliga förebilder mer synliga i föreningen
  • Vara ett naturligt val för alla Upplands-bro kommuns invånare - oavsett ålder och kön.

Föreningarnas tips och förslag – Hur vi får ungdomar att stanna kvar i föreningarna

  • Ha en plan inom ungdomsidrotten för de äldre årskullarna, en person/tjänst som kanske arbetar endast med detta. Få alla att känna sig inkluderade och hitta en plats och roll för alla. Att arbeta med värdegrundsarbete, att satsa på att utbilda alla ledare inom ledarskap och idrotten. Vi kan arbeta ännu mer med att få ungdomarna mer delaktiga i föreningen.
  • För att behålla medlemmar - granska egna miljöerna i föreningen. Var självkritisk. Är vi inkluderande och tillåtande för båda könen?
  • Sprida glädje.
  • Vara jämlik mot alla.
  • Bra förebilder.
  • Ha kul.
  • Denna fråga är superviktig och ännu viktigare nu - när många har blivit ”tvingande” från idrotten... Kommer alla tillbaka i höst? Hur får vi dem tillbaka?
  • Ha gratis aktiviteter.
  • Kan vara svårt för unga att ha råd att rida. En del slutar när de behöver betala själv efter 18. Ridning är tyvärr dyrt.
  • Erbjud utbildningar och utveckling till ledare och domare tex.
  • Bedriva en verksamhet som utgår från ungdomarnas intresse och vilja!
  • Vara tydlig med att hos oss får alla vara med helt oberoende av ambitionsnivå.
  • Vara inkluderande.
  • Se individerna.

  • Skapa vi-känsla, tillhörighet.
  • Bjud in till mycket aktiviteter förutom träningen.
  • Bra förebilder.
  • Öppenhet.
  • Inkludera med föreningsuppgifter.
  • Anpassa aktiviteter efter barnens behov och önskemål.
  • Prata stolt om att vi är en förening för alla.
  • Inkludera & respektera & dela glädje.
  • Var glad så länge de idrottar (okej med att blanda idrotter).
  • Ändra förutsättningarna för att välkomna hbtqi högre upp i åldrar, idag bara tex ett omklädningsrum.
  • Rekrytera på ett bredare sätt, tex Sparksappen, via skolor mm.
  • Informera på ett tydligt sätt om vilka typer av ekonomiskt stöd som finns att få.
  • Överlämning för barn och ledare när barn går upp till nästa avdelning, för att säkerställa att ledare känner till alla barns behov och barnen vet vad de kan förvänta sig.

Normkritiska perspektiv på ledningens arbete och ansvar

För att normkritik ska kunna bli en del av föreningarnas vardag och kultur behöver arbetet efterfrågas och stödjas från styrelsen och kommunen. Det är styrelsen eller ledningsgruppen som har det yttersta ansvaret och det krävs att styrelsen visar på vikten av det normkritiska arbetet för att personalen och ledare ska fortsätta att utveckla arbetet och få det till en del av det vardagliga arbetet. Normkritiken bör bli en självklarhet hos föreningarna så att det sätter sig i väggarna och lever kvar som en del av föreningarnas kultur och vardag. Ledningen behöver hitta sätt att möjliggöra detta. Det handlar om att integrera normkritiken i alla beslut och möten som går samt att integrera det i befintliga processer så som det systematiska kvalitetsarbetet.

Fallgropar - Ledningens arbete och ansvar

Det kan vara lätt att råka lägga över allt ansvar på personalen eller på enstaka personer.

  • Att i strävan efter mångfald i personal- och ledargruppen fokusera mer på representation än att lägga vikt vid om personen bidrar till att vidga normer med hjälp av sin kompetens.
  • Att vilja förändra för snabbt utan att få med sig personal eller utan att kunna ge rätt förutsättningar för personalen i form av exempelvis tid, kompetens, positiv och generös arbetsmiljö.

Allmänna tips - Ledningens arbete och ansvar

  • Någon behöver fråga personalen, ledare och tränare hur det går med det normkritiska arbetet. Det bör vara ledningen eller kommunen som frågar eller en grupp på föreningarna som fått extra ansvar för frågor kring det normkritiska arbetet. Det normkritiska arbetet måste efterfrågas. Personalen behöver få frågor om sitt normkritiska arbete för att det ska bli en aktiv och självklar del av verksamheten. Ju självklarare och oftare ett normkritiskt perspektiv efterfrågas desto mer utvecklas arbetet.
  • Arbetet bör inte vara knutet till en eller enstaka personer då dessa kanske slutar, blir sjuka, föräldralediga osv. Eldsjälar har också en tendens att ta på sig för mycket och i värsta fall bli utbrända. Ett bra sätt är därför att på olika sätt fördela ansvar för detta i verksamheten, exempelvis kopplat till befintliga uppdrag. Det kan ske genom att ge extra tid i en eller flera personers uppdrag (ofta bra att dela på arbetet). Det kan behövas personer som håller ”grytan kokande” och som har mandat att arbeta med detta.
  • Personalen behöver inspireras att vilja kvalitetsutveckla verksamheten med hjälp av normkritik. Alla de positiva effekterna av normkritiksarbete bör lyftas fram för att påminna personal och ledare om varför detta arbete måste göras.
  • Normkritikarbetet bör ha rutiner för uppföljning samt utvärdering, det är mycket viktigt för att nå resultat. Dessa kan med fördel sammanfogas med andra kvalitetsrutiner. Ta gärna in arbetet i årshjulet/årsplaneringen/kalendariet. Bestäm när saker ska göras, uppföljas och utvärderas. Koppla gärna det till föreningens kvalitetsarbete.
  • Även bemötandet mellan personalen är avgörande för att det normkritiska arbetet ska få fäste och bli trovärdigt. Den stämning som gäller i personalutrymmen kan påverka hur personalen agerar gentemot barn och ungdomar. Personalens jargong och kultur kommer också smitta av sig i föreningarnas kultur och klimat. Det normkritiska arbetet handlar om att skapa ett klimat på föreningarna, inte om att endast bygga en fasad för barn och ungdomar. Alla ska känna sig trygga på föreningarna, som barn, ungdomar, vårdnadshavare och personal.
  • Se över styrdokumenten, exempelvis stadgarna, ur ett normkritiskt perspektiv.
  • Se över representation och material.
  • Vid diskussioner i olika arbetsgrupper – bryt upp grupperna för att bryta invanda roller och skapa nya möjligheter och utrymme.

Allmänna tips - Fortbildning, kunskap

  • Alla behöver en gemensam kunskapsgrund att stå på för att detta arbete ska kunna utvecklas och bibehållas. Det blir mycket lättare att arbeta med normkritik när personalen vet att alla har fått samma grund. Det är väldigt viktigt att ny personal/tränare/ledare får liknande kunskap. Dels för att kvalitén på arbetet ska bistå men också av arbetsmiljöskäl, så att alla känner att de vet vad som gäller på föreningarna och kan delta på liknande villkor.
  • Ett förslag är en återkommande utbildning som är obligatorisk för ny personal. Handboken rekommenderas för all ny personal, men den är även bra för att kunna få stöd och handledning i det praktiska arbetet med normkritik.
  • Någon i personalen bör få extra tid för att kunna handleda ny personal.

Föreningarnas tips och förslag – Hur går vi vidare? fortbildning och kunskap (hur ska kunskapen förvaltas och spridas vidare)

  • Till en början göra en plan hur vi tänker jobba med dessa frågor inom vår förening. Utifrån den planen utbilda och medveten göra dessa frågor för alla ledare inom föreningen. Både aktivitetsledare och styrelse. Sedan följa upp detta regelbundet - så att alla verkligen jobbar utifrån det vi har kommit överens om.
  • Sprida kunskap och öka medvetenheten hos alla medlemmar, så att frågorna fortsatt är en naturlig del i föreningen. Det är av vikt att säga ifrån direkt när kränkningar eller nedlåtande kommentarer fälls. Det är ett ansvar i första hand för alla ledare i föreningen, men även något som spelare och deras föräldrar behöver involveras i.
  • Berätta om denna diplomering. Förklara varför vi tycker det är viktigt och vad de innebär. Vad vi hoppas på framåt.
  • Ta det på allvar - maila ut. Positionera oss.
  • Ha som mål att inkludera samtal om jämställdhetsfrågor i alla större föreningsaktiviteter, på något plan.
  • Se till att vi i styrelsen alltid har perspektivet md oss i det löpande styrelsearbetet och kommunikationen i klubben i största möjliga mån.
  • Information via hemsidan, i samband med föräldramöten, lagträffar, ledarträffar etc.
  • Försöka få in föreningens medlemmar och vårdnadshavare att bli mer delaktiga i föreningen så att deras insyn blir bättre.
  • Jobba mer aktivt med att ledarna inte är bara de som är tränare, utan de är alla som är med och hjälper klubben framåt. Finns alltid något för alla att kunna vara med och dela med sig av sina erfarenheter om.
  • Att ta upp frågan ofta tex vid föreläsningar, teorilektioner, ungdomssektionens aktiviteter, visa i material = större bredd. Hemsida, sociala medier mm ska visa på stor bredd.
  • Börja med ledarna, naturligt i ledarutbildningen varje år.
  • Ledarna utbilda vidare i lagen.
  • Ha en föräldrautbildning.
  • Utbilda i föreningsdemokrati.
  • Ett litet ”värdegrundskit” till alla föräldrar från början – detta står Bro IK för.
  • Viktigt och effektivt att göra saker när nya verksamheter och årskullar börjar så att det finns med från början.
  • Vi har i dagsläget seminarier och clinics varje termin där man kan lyfta dessa frågor. Man skulle också kunna ha med det som en stående punkt som en naturlig del av dom genomgångarna man har med lagen/tränarna.
  • Inkluderande i möten och som jag skrev ovan, jämställdhetsarbete och policy.
  • Föregå med gott exempel.
  • Informera om våra värderingar i klubben.
  • Ta tag i beteenden som strider mot värderingarna på en gång.
  • Alla som instruerar ska gå RFs-utbildningar, pågående arbete.
  • Informera alla medlemmar att vi är med i detta projekt genom de kanaler som föreningen har i dag.
  • Genomföra utbildning för alla.
  • Via ledarna och styrelsen ut i hela föreningen - liten förening kort väg ut.
  • sociala medier mm marknadsföra denna handbok i sociala medier och informera om det arbete vi har varit med på.
  • Vi har årlig konferens med alla ledare/styrelse mfl där det finns tid för att ha fokusområden.
  • Prata om de här sakerna på ledarsamlingar, föräldramöten mm. Möt upp föräldrar vid behov.
  • Jobba intensivt med det under en tid så att det kan bli som en rutin genom hela föreningen och föreningens arbete i framtiden.
  • Visa tankeväckande filmer som start på samtal.
  • Genomföra värderingsövningar med aktiva.
  • Samarbete med andra föreningar – föreläsningar och andra aktiviteter ihop.
  • Använda träningar och andra ordinarie sammankomster så att det blir en naturlig del av verksamheten.
  • Arbeta med vår värdegrund och se till att det blir ett levande arbete där alla involveras och som genomsyrar verksamheten.
  • Vi försöker inkludera detta i vårat jämställdhetsarbete och våran policy och att utbilda våra ledare och spelare.
  • Kort kurs för hela styrelserna, med det bästa av det bästa - inga problem att kalla många via tex Teams.
  • Det finns mycket material att använda från scouterna centralt, tex om domokrati, hbtqi-frågor mm.
  • Inspirationsföreläsningar.
  • Kommunen bör ta fram någon kampanj – band mellan föreningarna för att skapa gemenskap i hela kommunen.
  • Arbeta vidare med nätverk mellan de föreningar som är med i denna satsning.
  • Veckans värdegrundsfråga.
  • Instifta pris – Årets förebild/förening/organisation!
  • Någon värdegrundskampanj – armband – give away (Tänk ”Rör inte min kompis.
  • Jobba mer med ledarvård på olika sätt, så att ledarna tycker att det är kul att vara ledare.
  • Kan vara att stå för ”låneutrustning” så alla har ekonomiska förutsättningar att kunna vara med.
  • Organisera uppföljning på denna kurs.
  • Ha tydliga mål med det vi gör i föreningen.
  • Borde finnas en föreningskonsulent eller liknande som jobbar aktivt med att utveckla föreningarna för att hålla liv i dem och hjälpa med tips på olika sätt att kunna söka bidrag eller andra hjälpmedel (både av kommun och från andra håll). Detta är för att föreningarna ska kunna säkra upp en fortsatt existens då det ideella försvinner mer och mer vilket gör att det är färre som driver föreningarna nu än förr.
  • Ha öppna föreningsträffar där det pratas annat än om vad man vill ha och vad man bör få. Man bör prata mer om hur vi ska utveckla föreningslivet i kommunen och hur vi kan hjälpa varandra med de problem vi har och ha gemensamma utbildningar för våra ungdomar som försöker bli tränare eller något annat inom föreningen.
  • Erbjuda möjligheter till samverkan mellan föreningar i dessa frågor, i form av lokaler och sammankallande. Det finns många likheter både bra och dåliga inom våra föreningar och istället för att se varandra som motståndare bör vi tänka på varför vi finns. Det är att finnas till för att våra medmänniskor i vårt närområde ska få röra på sig och må bra.

Begrepps- och ordlista

Definitionerna bygger på underlag från Diskrimineringsombudsmannen, Riksförbundet för sexuell upplysning, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, Statens folkhälsoinstitut, Skolverket och landstingens gemensamma ungdomsmottagning på nätet (UMO).

Asexualitet – avsaknad av aktiv sexualitet och intresse av sexuella relationer. Är inte i lagens mening en sexuell identitet eller sexuell läggning.

Biologiskt kön – kategorisering utifrån inre och yttre könsorgan, könskromosomer och ibland även hormonnivåer.

Bisexualitet – när en person känner sig känslomässigt och / eller sexuellt attraherad av personer oavsett kön.

Cis-person – en person vars könsidentitet stämmer överens med det biologiska, juridiska och sociala könet.

Etnisk tillhörighet – nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Känsla av tillhörighet till en viss grupp människor med gemensamt ursprung och språk och gemensam kultur.

Etnocentrism – förhållningsätt där utgångspunkten är att den egna etniska gruppen är måttstock och centrum. Utgår oftast från den dominerande gruppen i samhället.

Funktionalitet – ett begrepp för funktionsförmåga med koppling till diskrimineringsgrunden funktionshinder. Används ibland i till exempel intersektionella analyser.

Funktionsnedsättning – varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som fanns vid födelsen, har uppstått till följd av en skada eller en sjukdom eller kan förväntas uppstå. Det innebär en begränsning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Ett mer normkritiskt begrepp som vuxit fram är funktionsvariationer.

Genus – de förväntningar som finns på personer, som utgår från deras biologiska kön, gällande exempelvis kläder, intressen, agerande och utseende. Ett annat ord för detta kan vara socialt kön.

Genusvetenskap – akademisk disciplin som fokuserar på vilken maktposition, vilka fördelar och konsekvenser genustillhörighet kan ge i olika sammanhang. Isärhållande (manligt och kvinnligt är helt olika saker och varandras motsats) och rangordning (män och manlighet är norm och har högre status) är två centrala begrepp vid denna analys.

Hbtq – samlingsbegrepp som innefattar homosexualitet, bisexualitet, transsexualism och queer.

Hen – subjektsform av ett könsneutralt pronomen (motsvarar språkligt han eller hon).

Heteronormativitet och heteronormen – handlar om allt det som bidrar till att en viss sorts heterosexuellt liv framstår som det mest åtråvärda och naturliga sättet att leva. Det kan vara lagar, strukturer, förväntningar eller handlingar. Det är en etablerad norm i samhället som i grunden utgår från att det finns två kön, att dessa förhåller sig till vissa givna mönster, och att människor intresserar sig för det motsatta könet emotionellt och sexuellt.

Heterosexualitet – när en person känner sig känslomässigt och / eller sexuellt attraherad av personer tillhörande motsatt kön.

Homosexualitet – när en person känner sig känslomässigt och / eller sexuellt attraherad av personer tillhörande samma kön.

Intergender – könsidentitet eller uttryck som innebär att personen befinner sig mellan, bortom eller i båda sociala könen. Kan exempelvis även heta ickebinär.

Intersektionalitet – ett samhällsvetenskapligt begrepp som innebär att man synliggör specifika situationer av förtryck som skapas i skärningspunkter för olika maktrelationer. Det är ett begrepp för en bred analys av maktrelationer där grundtanken är att flera perspektiv samverkar med och påverkar varandra både positivt och negativt. Kön, etnicitet, sexualitet, socioekonomisk bakgrund, religion och funktionsnedsättning är olika faktorer som kan samverka i detta sammanhang.

Intersexuell/intersexualism – Ett antal olika tillstånd och diagnoser samlas under detta begrepp. Kortfattat en person med ett medfött tillstånd i vilket könskromosomerna, könskörtlarna (testiklar eller äggstockar) eller könsorganens utveckling är atypisk. Intersexuell betyder ”mellan könen”. Det går att vara intersex och man, kvinna eller något annat. Intersex säger inte någonting om en persons sexuella läggning. Intersexualism kallas ibland för DSD, Disorder of Sex Development.

Juridiskt kön – det kön som anges i till exempel folkbokföringen, i passet och som reglerar utformandet av personnumret. Det finns två juridiska kön i Sverige – man och kvinna.

Jämställdhet – begrepp som innebär att alla personer har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett könstillhörighet.

Könsidentitet – en persons självupplevda kön, det personen själv definierar sig som.

Könsöverskridande identitet eller uttryck – när en könsidentitet eller ett könsuttryck hela tiden eller periodvis skiljer sig från könsnormen. Diskrimineringsombudsmannen har valt att använda begreppen könsidentitet eller könsuttryck. Alla människor har könsidentitet och könsuttryck, inte bara transpersoner. Med könsidentitet eller könsuttryck avses en persons identitet eller uttryck i form av kläder, kroppsspråk, beteende eller med avseende på kön. Se även transpersoner.

Könsuttryck – se socialt kön.

Mentalt kön se könsidentitet.

Normer – oskrivna och ofta outtalade regler, förväntningar och ideal som beskriver vad som anses vara önskvärt, fördelaktigt och eftersträvansvärt och vad som inte är det. Dessa normer är föränderliga över tid, de är plats- och situationsbaserade och har ofta en stark koppling till makt.

Normkritiskt förhållningssätt eller perspektiv och normkreativitet – ett förhållningssätt där normer och samhälleliga strukturer kring till exempel kön och sexualitet synliggörs och granskas. Flyttar fokus från individer och avvikande grupper till samhällets normstrukturer och perspektivet belyser maktaspekterna i systemet.

Queer – ett perspektiv där samhällets normer kring kön, sexualitet och makt ifrågasätts eller en identitet för personer som utifrån detta perspektiv vill gå emot eller ifrågasätta kategorisering utifrån sexualitet och kön. Det handlar om att tänka bortom de förväntade uppdelningarna och ifrågasätta heteronormen.

Queerteori och queerforskning – en vetenskaplig inriktning som utgår från queerperspektivet.

Sexuell identitet – en persons känslomässiga och sexuella preferens som definieras av personen själv. De vanligaste definitionerna är bisexuell, heterosexuell eller homosexuell men många väljer att inte identifiera sig inom dessa kategorier. En persons sexuella identitet överensstämmer inte alltid med personens förväntade sexuella praktik. En person som har sex med någon av samma kön behöver exempelvis inte identifiera sig som homo- eller bisexuell och en person som bara har sex med personer av motsatt kön måste inte vara heterosexuell i sin definition.

Sexuell läggning – ett annat begrepp för sexuell identitet. Används i lagtexter.

Socialt kön – de förväntningar som finns på personer, som utgår från deras biologiska kön, för till exempel kläder, intressen, agerande och utseende. Ett annat ord för detta kan vara könsmönster och genus.

Toleranspedagogik – ett pedagogiskt förhållningssätt där normbrytaren sätts i fokus och syftet är att den utsatta gruppen eller individen ska tolereras, accepteras och respekteras av normföljarna. Jämför med normkritiskt förhållningssätt.

Transperson – en person vars könsuttryck eller könsidentitet i perioder eller konstant avviker från det kön som registrerats vid födseln. Det är ett samlingsbegrepp som kan omfatta bland annat transsexuella, transvestiter och intergender. Begreppet berör alltså personer vars könsorgan, juridiska, mentala och sociala kön inte alltid överensstämmer.

Transsexualism – en medicinsk diagnos för personer vars könsidentitet inte sammanfaller med det juridiska eller det biologiska könet.

Tvåsamhet – att leva i en parrelation. Förväntningarna kring att alla ska vilja leva i tvåsamhet och endast med en partner kan vara starka i samhället.

Transvestism – ett könsöverskridande uttryck där personen i kortare eller längre perioder för sin egen skull använder eller lever med det motsatta könets stereotypa attribut (exempelvis kläder) eller beteende.


Text

Text för lättläst (radera textmodulen om sidan inte ska ha lättläst)

Upp